Och så sitter jag här och pluggar igen, men om två månader är jag ju faktiskt färdig så jag tänker då inte ge upp. Dessutom tycker jag faktiskt att det är rätt roligt ändå, jag längtar verkligen efter att få börja plugga på riktigt igen, vill verkligen ha den där känslan av att jag är på väg mot någonting nytt, någoting bra. Det är jag i och för sig nu med fast det känns bara inte lika mycket.

Jag vill sjunga, göra musik. Typ nu.
Nu får Fia komma hem från Afrika, jag har planer här hemma.

Lyssnar på Soundtrack of our lives, sveriges näst bästa band, allra bäst är the Cardigans.
Men ikväll, ingenting går upp emot att höra Ebbots ljuva stämma i låten "Nevermore", så är det.

Jag känner att jag börjar få idéer nu, jag gillart!

Nu ska jag fortsätta min pluggpaus i och med att äta lite föda, enegi förbrukas, enegri måste fyllas på.

Tjaråå!
Stajnovič