Peggy Lejonhjärta, för gamla tiders skull.
Du kom när jag var på botten, jag stod till halsen i dyn
Jag hade etta med kokvrå i en främmande storstad, du var kvar i byn
Du lyfte upp mina armar, du lärde mig att gå
Vi gjorde sommaren tillsammans och jag önskar att tiden hade stannat då
Men så kom hösten med vardagen, ännu höll vi ihop
Vi tog varandra för givet och det nyfödda livet slog då liksom rot
Kanske var det just därför och kanske var det just då
Som vi såg början till slutet och såg till att det alltid skulle vara så.
Jag hade etta med kokvrå i en främmande storstad, du var kvar i byn
Du lyfte upp mina armar, du lärde mig att gå
Vi gjorde sommaren tillsammans och jag önskar att tiden hade stannat då
Men så kom hösten med vardagen, ännu höll vi ihop
Vi tog varandra för givet och det nyfödda livet slog då liksom rot
Kanske var det just därför och kanske var det just då
Som vi såg början till slutet och såg till att det alltid skulle vara så.
Kommentarer
Trackback
