Tillbaka i Västmanlandet. Det har varit en helg utöver det vanliga. Står i mittan av allting och känner att det kommer bli bra någonstans i slutänden och på vägen dit.

I torsdags, vi satt på o'learys, jag, far, mats och hans vänner, vi förpeppade med en staropramen. Vid halv åtta stod vi på stadion i ösregnet, luften var iskall och det blev en kamp mot kylan under 3,5 timmar, detta pga bossen. Det var sjukt värt det. Vi röjde loss, jag och gubbarna, gött.

Fredagen, Nyköping i väntan.
 Lördagen, väntan, spänning med ett uns av rädsla.
Ett glas vin, ett till, allt släpptes och nu står jag här och undrar vad som hände. Reflekterar över vart jag är på väg.
Hur mycket jag än tänker kan jag bara komma fram till en sak, och det är att jag är nöjd, glad och förväntansfull. Om man alltid ska tänka hundra gånger om kommer man ingenstans, vill inte stå och trampa. Visa mig allt. Lika bra.

Mycket att ta tag i, mycket att styra upp. Samtidigt som jag inte orkar alls, om jag fick som jag ville skulle jag vara på väg igen, någon annanstans. Till en plats utomlands, vart spelar mindre roll.
Jag är trött, trött i hela kroppen, om 35minuter behöver jobbet mig, jag behöver inte det. Inte idag, inte i morgon. Kanske om en vecka.

30 min kvar. Jobbet.

Lisa fyller år idag, lillgrisen, 17år! Grattis till min älskade syster.!