Plötsligt hände allt så himla snabbt.
Ett år tillbaka och jag och Fia satt på balkongen i Vässan och försökte komma på någoting stort. Rosévin och sena nätter. Så var det då. Ljumma sommarkvällar. Bra skit! Det enda som saknades var en refräng. Den kommer nog tids nog!

Nu är jag här och minns tillbaka en stund, för det var stunder som fick mig att bli mig själv igen.
Fan vad bra allt är ibland!

Har just varit ute och sprungit. Det var en sån där bra dag då det kändes som att jag kunde springa HUR långt som helst. Fler såna dagar.

Helgen kommer att bli bra och på måndag står jag nog med ett nytt jobb.

Hej och tack.