Måndagen. Igen. Måndag.

Ibland så undrar jag vad jag egentligen håller på med. Liver skrider på åt ett håll jag aldrig kunde föreställa mig att det skulle. Jag ska bli tandhygienist och jag frågar mig var och varannan dag om det verkligen är rätt för mig? Men hur många gånger har jag inte tänkt så förut? Hela tiden. 
Rastlös och en vilja att lyckas. Lyckas med det jag kan, det jag är bra på. Vad är det? 

Nu när våren tar vid saknar jag Intermetra. Jag saknar Svensk Markservice och Kanalcafét. Saknar det mesta som varit. Rädd för det som komma skall. Det är inte likt mig. Undrar vart min framtidstro tagit vägen. Rädd för allt skall rasa samman innan jag hinner fram. 

Om 45 minuter åker jag tillbaka till Jönköping. Jag ska titta på en lägenhet som kanske kan bli vår. Tanken på att den kan bli vår gör mig rädd och förväntansfull.

Lyssna:
Bombay Bicycle Club – Rinse Me Down

Kommentarer
Postat av: Clara

Framtidstvivel kommer man aldrig ifrån - oavsett hur nöjd man är tror jag. Det kommer inte rasa ihop! :)

2011-03-07 @ 20:17:31
URL: http://supermeaningfectlyless.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0