Det är svårt att förstå hur mycket man kan sakna. Trots att det gått så många år så saknar jag så det ibland gör ont. Han var min allra bästa vän. En vän som aldrig svek. När man är ung har svårt att veta hur man skall vara för att passa in samtidigt som ingen skall kommer i kläm, då finns det inga ord för hur mycket en vän som aldrig brydde sig om sånt betydde.

Idag saknar jag honom lite extra. Mycket för att Elle är väldigt lik min gamla vän på vissa sätt. För det första är han också gammal travare. Men han har ett ponnyaktigt sätt som får mig att tänkta på min älskade lilla vän.

Vissa, människor som djur, sätter otroligt djupa spår i hjärtat. En sån var Biggen. 

Jag ser honom varje dag. Ett foto sitter på vårt kylsåpet och jag kommer aldrig glömma det lilla russet.

Biggen, många tårar har fallit i den manen.